Imorgon är en annan dag.

Så sjöng Christer Björkman i Melodifestivalen för många år sedan.
Jag gillar strofen. Mer än jag gillar texten. Har läst den och är inte riktigt med Mr Strömstedt som skrev den. Får lite känslan av att han menar att ”gör vad du vill idag, det spelar ändå ingen roll imorgon, som är en annan dag”.
Jag är helt med på ”carpe diem” och att leva i nuet. Men kanske ändå på något sätt mer ur perspektivet: ”oroa dig inte för morgondagen, var dag har nog av sin egen plåga”.

Gillar den här Amerikanska definitionen:

”Att oroa sig är att sätta dagens sol
under morgondagens moln.”

Nog om idag, och imorgon. För drygt två månader skrev jag såhär.

”Jag tänkte låta det va så, släppa iväg den tanken, låta det sväva lite. Sen ska jag utveckla. Kanske imorgon. Fram tills dess hoppas jag att ditt tolkar är samma som mitt menar.”

Här blev verkligen imorgon en annan dag. En helt annan dag. Idag.

Då lovade jag att utveckla varför vi får problem när man inom politiken, skolan, socialvården och media slutar att tjäna och vill härska istället. När ödmjukheten försvinner och kvar bli endast den egna njutningen i att veta mer och ha makten över en hjälplös nation, elev, vårdtagare eller läsare.


Vill du läsa vidare härifrån så rekommenderar jag att du läser mitt inlägg kring förståelsetorka då detta är en fortsättning därifrån.

Du hittar den texten här:  ”Vi lider av förståelsetorka”

Orkar du inte det så kan vi sammanfatta allt i denna tanke från Mr Kierkegaard.

”Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv, när han tror att han kan hjälpa andra. För att undervisa någon måste jag visserligen förstå mer än vad han gör, men först och främst förstå det han förstår. Om jag inte gör det, så hjälper det inte att jag kan och vet mer. Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom. All äkta undervisning börjar med ödmjukhet inför den jag vill lära och därför måste jag förstå, att detta med att undervisa inte är att vilja härska, utan att tjäna. Kan jag inte detta, så kan jag heller inte hjälpa någon”

Sören Kierkegaard
Han slog huvudet på spiken, Sören, när han satt där på sin kammare och funderade någon gång på 1840-talet. Jag gillar framförallt den här meningen, ”För att undervisa någon måste jag visserligen förstå mer än vad han gör, men först och främst förstå det han förstår.

Okej. Jag ska försöka fatta mig kort, så att du orkar läsa. Jag sätter igång mitt resonemang, sen kanske du vill ta vidare till en högre nivå. På ditt sätt.

Jag tror att ett stort problem i dagens politik, i dagens skolor och i dagens socialvård är att vi inte förstår det vår mottagare förstår. Okej, politikerna(de flesta) förstår säkert betydligt mer än vad både du och jag gör. Men förstår de verkligen det Astrid 72 förstår. Det Hanna Circiç, tredje generationens invandrare, förstår. Det sjuttonåriga Maria, med sjukdomen anorexia, förstår.

Jag vet. Det är svårt, otroligt svårt. Men det är fortfarande ett problem. Frågan är hur intentionen ser ut.

Vill jag som politiker tjäna min nation, eller vill jag härska över den?

Inom Socialvården blir det naturligtvis mer påtagligt, öga mot öga. Vi hittar på ett case.

Almir är 14 år. Han är yngst i en familj med fem barn. När han föddes hade hans familj bott i Sverige i två år. De flydde från ett Jugoslavien med ett stort inbördeskrig på agendan. Familjen valde att bosätta sig i en förort i Stockholm där flera andra av deras landsmän som flytt till Sverige hamnat.

Almir fick ingen lätt uppväxt. Mamma och pappa behöver knappt lära sig Svenska då de flesta de umgås med talar samma språk. Hans syskon pratar snart flytande ”Rinkeby-svenska” och i hemmet blandas de olika språken friskt. Försök. Gör ett ärligt försök att sätta dig in i föräldrarnas situation att fly från sitt hem, från sitt land. Med sina barn. Till ett land där kulturen är som den är i Sverige. Jag skulle inte precis välja ordet ”Gästvänliga” om mina landsmän. Hur påverkar det här föräldrarna när de ska uppfostra sin barn. Jag har ingen aning.

Almir hamnar snart snett. Fel kompisar. Enligt din och min norm. Han börjar röka när han är tio. Alkohol och droger följer snart därpå. Vid elva års ålder kommer han för första gången i kontakt med Socialtjänsten. Och innan han fyller fjorton så har han hamnat på ett så kallat SIS-hem. En låsbar avdelning med ett gäng andra killar i samma ålder.

Varför? Han blev gripen på bar gärning när han utförde ett pistolrån tillsammans med två kompisar mot en kiosk i grann-förorten.

Några av personerna Almir får möta i sitt tidiga liv blir alltså polisen, socialsekreteraren, avdelningschefen och ett gäng behandlingsassistenter på den avdelning där han hamnar.

Och jag tycker så synd om de här personerna. Hur i hela världen ska de kunna förstår det Almir förstår.

Varje person som möter Almir måste vilja tjäna honom. Inte härska över honom. Jag måste vilja förstå Almir, veta hans bakgrund. Försöka förstå hur det har påverkat honom. Hur ska jag annars kunna ta Almir från den plats han står på idag till den plats han skulle kunna stå på imorgon.

Det finns ingen bok i världen som kan berätta vad just Almir har vart med om, vad han har upplevt. Det kan jag bara ta reda på genom att ta mig tid för honom. Genom att tjäna honom.

Vår kära lärarkår. Visst är den fantastisk. Det finns inte så mycket som berör från barndomen. Så mycket som vi kommer ihåg. Alla dessa fantastiska lärare. Alla dessa absolut vedervärdiga lärare. Vad är skillnaden på en bra och en dålig lärare? Tjäna eller härska?

Håller mig kort? Nja. inte speciellt va?

Och media! Egentligen orkar jag inte spy så mycket galla på vårt mediebrus som jag borde.
Det finns tidningar som gör ett fantastiskt arbete. Journalistik! Det finns tidningar, som gör ett avskyvärt ”arbete”. Journalistik? De sätter rubriker och löpsedlar som totalt saknar verklighetsförankring. Nej. Jag orkar inte.

Jag tar den fighten en annan dag. Jag låter dem hållas. Ett tag till.

Ibland kan man verkligen fundera på om det ska vara så här. Behöver det vara så här. Kommer det alltid vara såhär.

Lille David har vart hos tandläkaren, sytt i munnen och kanske fått sig en lite för hög dos av lustgasen.

”Is this real life?” & ”Is this gonna be forever?” är bara två av hans sköna kommentarer. Rekommenderas att se minst två gånger.

This video was embedded using the YouTuber plugin by Roy Tanck. Adobe Flash Player is required to view the video.


One comment

  1. Tack för dina ord! De är fantastiskt läsvärda.

Leave a comment